Klorerade lösningsmedel har historiskt sett använts i stor utsträckning inom industrisektorer, inklusive metallrengöring, kemisk syntes, extraktion och separation, beläggningsbearbetning och elektroniktillverkning. På grund av deras starka solvens, som kan lösa upp oljor, vaxer, hartser och andra organiska ämnen, användes de ofta för att avlägsna smörjmedel och processrester från ytorna på metallkomponenter. Till exempel användes diklormetan för färgborttagning, hartsbearbetning och extraktion av organiska föreningar, medan trikloretylen användes i stor utsträckning för metallavfettning och industriell rengöring. Eftersom de fysikalisk-kemiska egenskaperna hos olika klorerade lösningsmedel skiljer sig åt, måste valet av lösningsmedel i en given tillämpning baseras på specifika processkrav.
Klorerade lösningsmedel kan fungera som reaktionsmedia, extraktionsmedel eller råmaterial vid syntes, separation och rening av organiska föreningar. Vissa klorerade aromatiska kolväten används vid framställning av färgämnen, farmaceutiska mellanprodukter och andra finkemikalier, medan lösningsmedel som diklormetan används för extraktion och separation i laboratorieskala av specifika organiska ämnen. Vid bearbetning av beläggningar, lim och polymermaterial har vissa klorerade lösningsmedel använts för att lösa upp hartser, justera viskositeten hos formuleringar eller ta bort befintliga beläggningar. Men deras specifika användbarhet beror på lösningsmedlets kemiska struktur, kompatibilitet med de inblandade materialen och relevanta myndighetskrav; inte alla klorerade lösningsmedel är lämpliga för alla applikationer.
Eftersom kraven på hälso- och miljöskydd har blivit allt strängare har den industriella användningen av klorerade lösningsmedel fått växande restriktioner. Vissa typer - som koltetraklorid och olika andra klorerade lösningsmedel - utgör risker för toxicitet eller cancerframkallande egenskaper, eller utgör betydande miljörisker, och är därför föremål för strikt reglering. När företagen väljer ett lösningsmedel måste följaktligen inte bara faktorer som solvens, avdunstningshastighet, processeffektivitet och återvinningskostnader beaktas, utan även frågor som mänsklig exponering, avgasutsläpp och hantering av avfallsvätskor. Förutsatt att processkraven är uppfyllda bör företag undersöka alternativ med lägre risk - som vattenbaserade rengöringsmedel, alkoholer eller kolvätebaserade lösningsmedel - och se till att alla ämnen hanteras i enlighet med tillämpliga bestämmelser och informationen i relevanta säkerhetsdatablad (SDS).